Gotland: Ett Stort Besvär för Ryssland

Att det säkerhetspolitiska läget kring Östersjön är spänt har nog ingen undgått att höra. Det senaste året har Gotland varit i speciellt fokus för svensk försvarspolitik. Men vad är det som gör Gotland så viktigt, inte enbart för det svenska Försvaret utan även för utländska försvarsmakter?

Svaret finner man i krigsvetenskapen; närmare bestämt inom strategi. Gotland är ett bra exempel på hur krigsföring med förhållandevis små medel kan ha inverkan på en mycket större skala.

 

Även om det kan tyckas vara osannolikt att Sverige kommer att befinna sig i krig inom en förutsägbar framtid, så kan det likväl uppstå konflikter vi kommer att bli indragna i. Tack vare Sveriges långa kust till Östersjön så har vi en roll att spela i en eventuell konflikt i området, alliansfria eller inte. På samma sätt får man utgå från att även Ryssland, som den enda stormakten vid Östersjön, kommer att spela en stor roll om detta skulle ske.

Faktum är att läget kring Östersjön inte har förändrats avsevärt sedan det kalla kriget. Då utgjorde detta innanhav en gräns mellan Öst och Väst - något som är minst lika sant idag som för 50 år sedan. Sovjetunionen finns inte längre men rivaliteten i Europa mellan NATO och Ryssland består.

 

Ett handelshav av vikt för Ryssland

Östersjön hyser handelsfarleder som är viktiga för ett flertal länder, däribland Ryssland. Trots stora resurser inom sina egna gränser så förlitar sig landet till stor del på handel för ekonomisk stabilitet. 2016 utgjorde export och import av handelsvaror 45 % av Rysslands bruttonationalprodukt. Det baltiska området står för ungefär hälften av all rysk handel via skepp, vilket betyder att St. Petersburg är Rysslands kanske viktigaste hamn. Med detta som bakgrund är det lättare att förstå varför Östersjön är så viktig för Ryssland och även varför Gotland utgör en så strategisk punkt på kartan.


 
 Territorialvatten i Östersjön. Här markerat med vita, sträckade linjer.
 

Avståndet mellan Gotland och Baltikum, beroende på varifrån man mäter, är ca 150 km. Avräknar man svenskt, lettiskt och estniskt territorialvatten, så krymper avståndet till runt 100 km på vissa ställen. Det som blir över är det internationella vatten som skepp kan färdas på utan att kränka några territoriella gränser (detta kan tilläggas vara lika relevant i krig som i fred.)

Basering av vissa typer av vapensystem på Gotland skulle potentiellt utgöra ett stort hot inte enbart emot rysk handel; utan även emot dess förmåga att säkra denna. För i krig så har en krigsflotta två huvudsakliga uppgifter: att bekämpa fientliga flottor och att skydda den egna handelsflottan. Få flottor är så stora att de kan, med framgång, utföra båda uppgifterna samtidigt.

 

Sjömålsrobotar - lättviktare med stor slagkraft

Förutom ubåtar och sjöminor (vilka NATO har visat sig kapabla till att vid behov utplacera i Östersjön) så är sjömålsrobotar det största hotet för ytfartyg. Det svenska Robotsystem 15 är ett exempel på ett sådant med en räckvidd på runt 150-200 km. Basering av sådana vapensystem på Gotland skulle i hög grad begränsa utrymmet ytterligare för rysk skeppstrafik vid en eventuell konflikt.

Och nu när den svenska regeringen har beslutat att bygga upp ett någorlunda kompetent luftvärn, så kommer det troligtvis innebära att även detta kommer att baseras där. Adderar man sedan luftstridskrafter från både Sverige och NATO så får man en besvärlig situation för ett Ryssland som vill föra krig i Östersjön.

 

 
Svensk sjömålsrobot RBS 15 baserad på Gotland, här simulerad med en räckvidd på ca 150 kilometer. Nyare modeller av RBS 15 med större räckvidd kommer att levereras till Försvarsmakten fram till och med 2026.

 

Kan man som motståndare bekämpa en fiendes handelsflotta så har man ett övertag, kan man även strypa den fientliga krigsflottans handlingsfrihet – då har man ett ännu större övertag. Minor och sjömålsrobotar är vapen som med sin närvaro kan få en motståndare att behålla sina krigsskepp i hamn. Förödande för den som förlitar sig på farleder under skydd av samma nämnda skepp.

Och det krävs inte ett stort antal av dessa vapen för att få militära strateger att tänka om sina planer. Bruket av sjömålsrobotar har redan visat sin effektivitet under både Falklandskriget och Iran-Irak kriget på 1980-talet. En enda sjömålsrobot räcker för att försätta ett mycket större skepp i fara. Man riskerar inte gärna dyra krigsskepp i onödan, speciellt inte när man förfogar över endast ett litet antal sådana.

 

 
4:e maj 1982: Den brittiska jagaren "HMS Sheffield" står i brand efter att ha träffats av en fransk sjömålsrobot av typ "Exocet". Argentiskt stridsflyg visade vad en 4,7 meter lång sjömålsrobot med en vikt på 670 kg kunde göra med ett skepp av betydligt större dimensioner. Värt att notera är att den svenska RBS 15 är en större och kraftfullare robot än "Exocet."

 

Allt detta hänger naturligtvis på huruvida Sverige håller sig utanför en konflikt eller inte. Estland, Lettland och Litauen är redan medlemmar i NATO och deras kuster kan redan nyttjas för basering av liknande vapensystem. Det är av denna anledning som Ryssland gärna inte vill se ett svenskt medlemskap i NATO. Det skulle innebära ytterligare en svag punkt för ett Ryssland som redan har drabbats av ekonomiska sanktioner ifrån Väst.

För vår egen del innebär det istället en motpol till ett eventuellt rysk företag av militär natur i området.

 
 

Krig med Nordkorea: ett realistiskt alternativ?

Ett krig mellan Nordkorea, USA och dess allierade är inte helt otänkbart; osannolikt – men inte omöjligt. Dock skulle detta krig innebära stora svårigheter för angriparen. Stora delar av den norra Koreahalvön består av berg och bergspass, svår terräng att strida i även för en modern armé. Det smått ironiska med det hela är att den militära och teknologiska överlägsenhet som den amerikanska försvarsmakten förlitar sig på skulle komma att bli dess egen svaghet. Även om det till synes skulle bli ett, i ordets mening, konventionellt krig (d.v.s. ett krig mellan två arméer tillhörande statsmakter) skulle den amerikanska överlägsenheten att skapa ett stort gap mellan de två sidorna. Detta skulle inom tid leda till att den nordkoreanska sidan kommer att bli tvingad att övergå till okonventionell krigsföring för att försöka utjämna underlägsenheten. Precis som Viet Cong, den nordvietnamesiska armén, talibanerna och även den Islamiska staten har gjort.
 
Topografisk karta över den norra delen av Koreahalvön med Nordkorea i mitten. Det går enkelt att se den mycket bergiga terräng som utgör en stor del av landet.
 
Den nordkoreanska sidan har tre stora fördelar gentemot sin tänkta fiende. Den första är terrängen; stora berg skapar flaskhalsar i form av bergspass och en fiende som måste strida i uppförsbacke har en klar nackdel. Detta bör stå klart för det amerikanska ledarskapet med tanke på att samma storts terräng har skapat problem i Afghanistan. Den andra fördelen är att den nordkoreanska armén har stor erfarenhet av gerillakrigsföring. Så sent som 2004 tränade nordkoreanska instruktörer Hezbollah i denna typ av krigsföring, vilken två år senare kom att användas med framgång under Libanonkriget. Den kommunistiske ledaren Mao Tse Tsung är välkänd för att ha skrivit ”bibeln” för gerillakrigsföring under 1930- och 1940-talet. Det är mycket troligt att denna har fångat den ideologiskt sammanknutna nordkoreanska arméns hjärta. När man kopplar ihop detta med en terräng som enbart gagnar en försvarare; får man ett företag som potentiellt kan komma att bli mycket kostsamt för en angripare.
 
Den tredje fördelen är det nordkoreanska folket själva. Sedan barnsben lärs nordkoreaner att USA är den stora fienden i världen. Så har det varit sedan 1950-talet och det är fortfarande lika aktuellt nu som då. Ett angrepp av ärkefienden skulle troligtvis enbart förstärka denna tro. För delar av befolkningen är Kim Jong-Un en gudalik symbol likt vad kejsare Hirohito var för den japanska befolkningen under det andra världskriget. Troligtvis skulle, i alla fall delar av, den nordkoreanska staten bjuda på ett hårt motstånd. Kanske skulle detta kunna bli en blodig återupprepning av de stora förlusterna som USA led i kriget mot Japan i Stilla havet under det andra världskriget. En parallell kan dras till det kriget då den japanska försvarsmakten, i krigets slutskede, befann sig i ett underläge och ofta förskansade sig i grottor och berg. Många gånger stred de till siste man och de amerikanska styrkorna fick utkämpa mycket svåra och kostsamma strider. Nordkorea har också en av de största arméerna i världen; teoretiskt kan cirka 7,6 miljoner man kallas in för tjänstgöring i händelse av krig.
 
Sattelitbild över en nordkoreansk artilleriställning. Det finns ett antal grottöppningar som i detta fall måste anses vara typiska för att dölja artilleri- och raketpjäser, samt dess personal, utom insats.

Att, likt USA, förlita sig på sitt flygvapen och flotta är ett historiskt misstag. Det finns en övertro på att flyget kan bomba fienden till att ge upp. Detta är dock ett koncept som fungerar dåligt i verkligheten. Nordkorea har gott om berg och det finns sannolikt tusentals ingrävda värn i bergen som inte kan bekämpas med varken robotar eller bomber. Som i alla krig så måste det finnas soldater på marken som kan inta och hålla mark. Ingen teknologisk utveckling kommer någonsin att kunna ersätta detta – det har varit ett konstant faktum så länge som människan har krigat. Även om den USA-ledda sidan skulle slå ut den nordkoreanska regimen skulle det krävas en fortsatt närvaro av den segrande krigsmakten. Hur skulle den nya koreanska staten komma att se ut? Det skulle knappast gå att omvända den nordkoreanska befolkningen över en natt, inte heller skulle man kunna bygga en demokratisk och en ekonomiskt stabil statsmakt på samma korta tid. Det skulle bli ett långtgående och troligtvis ett ekonomiskt kostsamt projekt för den segrande sidan. Återigen är nutida Afghanistan och Irak smärtsamma exempel på just detta.
 
Hur skulle den Sydkoreanska befolkningen ställa sig till ett återförenande av de båda staterna? Med tanke på de stora sociala, ideologiska och socioekonomiska skillnaderna är det föga troligt att det skulle bli en snabb och smidig övergång. Ett potentiellt krig med Nordkorea kommer att innebära ett stort problem för Trump-administrationen oavsett utgång. Det är också tveksamt att den amerikanska befolkningen skulle ställa sig positivt till ytterligare ett Vietnam, Irak eller Afghanistan. Krig som redan har bekostat den amerikanska staten stora pengar och många människoliv. Inte heller är det troligt att Kina eller Ryssland, båda nära grannar med Nordkorea, skulle uppskatta ett krig på Koreahalvön.
 
Om ett krig bryter ut kommer det kanske inte enbart att innebära ett slut för den nordkoreanska regimen – utan kanske även för den amerikanska.
 
Vad tror du, kommer ett krig att bryta ut och hur tror du att framtiden kommer att se ut för en ny koreansk stat?
 
Permalink Kategori: Konflikt, Nordkorea, Säkerhetspolitik, USA; Taggar: Afghanistan, Hezbollah, Irak, Japan, Kim Jong-Un, Konflikt, Koreahalvön, Krig, Mao Tse Tsung, Nordkorea, Sydkorea, Trump, USA, Viet Cong, Vietnam, flotta, flygvapen, säkerhetspolitik, terräng, världskrig; Kommentarer (0)

Välkommen!

Har Du likt jag ett brinnande intresse för krigsvetenskap, militärhistoria och säkerhetspolitik? I så fall har du kommit rätt! Min avsikt med denna blogg är att publicera artiklar som avhandlar och analyserar dessa ämnen.

Du kommer att få läsa om såväl historiska som kontemporära konflikter och tillhörande krigsvetenskap. Jag är intresserad av att höra dina åsikter och kommer därför att uppmana till en diskussion. Jag vill också att Du skall reflektera över vad jag skriver och hoppas att Du lär dig någonting nytt!

Det går ännu inte en dag utan att jag forskar eller bedriver självstudier inom dessa ämnen. Vad som började som en hobby för mig har växt till en passion. Nu har jag över 16 år bakom mig av studier och vill gärna lära ut vad jag har lärt mig. Krig är ett ämne som har funnits med människan sedan urminnes tider och har spelat en stor roll i att forma världen till vad den är idag. Som bekant så måste man blicka på historia för att förstå sig på nutid.

Jag hoppas att du kommer att finna någonting som väcker ditt intresse och önskar dig varmt Välkommen!