Stridens Maximer - Principerna som Styr Krigföring: Del 1

Det finns ett antal grundläggande maximer inom krigföring som är lika sanna idag som de var under antiken. Dessa principer och regler är ingenting som har uppfunnits av människan, utan kommer sig naturligt av krigföringen själv.

För ett befäl som utkämpar strider på slagfältet är det viktigt att denne är införstådd med dessa. Man får aldrig glömma att dessa lärdomar har betalas med blod.

Trots att dessa maximer må verka självklara även för den som inte bedriver krigföring, så händer det fortfarande att strider förloras på grund av att dessa inte uppmärksammas. Oerfarna eller ignoranta ledare inom militära kretsar leder ofta till förlust i krig.

 

Eld och Manöver

De två grundläggande elementen i alla strider är: eld och rörelse. Eldstrider kan inte vinnas utan den ena eller den andra. För att kunna nedkämpa en fiende krävs det ofta att man måste ta sig i nära anslutning till denne. Skytte på avstånd kan endast göra så mycket - strider avslutas på korta avstånd.

Det har uppskattats att över 85 % av alla strider under det andra världskriget utkämpades på ett avstånd av 300 meter eller kortare. Detta är en trend som fortsätter att gälla även på dagens slagfält.

Men för att kunna röra sig på slagfältet så krävs det att man har rörelsefrihet. Denna kan störas eller berövas av fienden. Manöver i obehindrad sikt för fienden innebär självmord. Därför väljer man om möjligt att manövrera i terräng som skyler och/eller ger skydd.

Trots den allmänna bilden av anfall på led genom kulsprute- och artillerield så såg verkligheten annorlunda ut i skyttegravskriget under det första världskriget. Kriget var till en början rörligt men moderna vapen bestraffade bruk av denna typ av krigföring varvid kriget sakta men säkert övergick till ett ställningskrig. Anfall mot fientliga skyttegravar föregicks av artillerield som kunde pågå i timmar eller ibland till och med under flera veckors tid. Det var dock svårt att bekämpa fienden, som ofta var väl förskansad, på detta sätt och ännu svårare att förutse effekten av artillerielden. Sällan handlade det om några medvetna självmordsuppdrag.
 

Det är dock inte alltid som ett befäl har privilegiet att bestämma vart en strid kommer att utkämpas. Därför är medel som eldgivning eller nedhållande eld effektivt för att förminska fiendens möjligheter att lägga effektiv eld emot manövrerande trupp.

Kulsprutor, artilleri och annan granateld är ypperliga medel för att beröva fienden frihet på slagfältet. Ibland räcker det med blotta närvaron av vissa typer av vapensystem för att fienden beslutar sig att behålla sin position istället för att manövrera.

Vet man att det finns pansarvärnsrobotar i anslutning till ett visst område kommer stridsvagnar att utöva stor försiktighet - de fråntas alltså på detta sätt sin rörelsefrihet. Luftvärnsrobotar och sjömålsrobotar har samma inverkan på stridsflyg och krigsskepp respektive.

 

Rörelse Drar Eld, Eld Drar Eld

Eld och rörelse, som vi bekantade oss med ovan, har även andra funktioner i strid. Rörelse drar eld från den fiende som observerar den. På samma sätt drar även eldgivning eld från en fiende. Det är en naturlig del av en eldstrid. Blir du beskjuten besvarar du elden och ser du fienden bekämpar du denne.

På detta sätt kan man använda sig av dessa medel för att få en fiende att röja sin position. Men en fiende som är väl utbildad inom stridsteknik och/eller har erfarenhet av strid är inte alltid så lätt att lura. Här spelar utbildning och erfarenhet en stor roll.

Rekognosering sker ofta på detta sätt, även skenanfall emot fiendens positioner för att utröna var dennes svagheter finns. Beskjutning av misstänkta punkter är en viktig del i alla strider. På detta sätt kan gömda bakhåll bekämpas och undvikas.

Ammunition kan lättare ersättas än manskap. Att lägga eld på misstänkta punkter i terrängen, oavsett om det finns en fiende där eller inte, är ett sätt att undvika eller reducera risken för förluster genom ett bakhåll. Detta är en legitim militär taktik som har använts under många krig. Både under Vietnamkriget och under det andra världskriget använde sig amerikanska soldater av vad som kallades för "vandrande eldgivning". Detta innebar att samtidigt som man avancerade in i byar eller städer så sköt man in i fönster och dörröppningar, kastade handgranater i källare och tog till andra medel för att bekämpa potentiellt dolda fiender. Detta kunde dock ha förödande konsekvenser för de civila som sökt skydd i källare och hus.
 

Även artilleri kan användas för att för att få en fiende att besvara elden med samma medel, vilket i sin tur ger möjligheter att upptäcka var dennes artilleri är beläget. På så sätt kan man sedan bekämpa fiendens artilleri.

Stridsflyg kan också nyttjas för att få en fiende att beskjuta detta med luftvärnsrobotar. På detta sätt kan man sedan bekämpa luftvärnet med radarsökande robotar.

Dessa är kalkylerade risker men som ofta bjuder på goda resultat för den som vågar ta dem.

 

Ledarskap, Manskap och Krigsmateriel (Logistik)

Dessa tre element är mycket viktiga när det kommer till att utkämpa strider. Ledarskap är A och O i strid. Utan befäl som styr striden finns det ingen organisering eller några tydliga mål. En ledares främsta roll i strid är att organisera det kaos som vanligtvis utgör en eldstrid.

Stridsdugligheten hos soldater utan order eller ledarskap reduceras markant. Soldater måste ha en ledare att se till, en ledare som kan vägleda genom striden och bilda dessa om vad som måste utföras. Att leda från fronten skapar beslutsamhet och minskar risken för rädsla och förvirring bland manskapet.

Gruppchefer måste leda striden från fronten, likt dessa två tyska underofficerare i Stalingrad 1942. Till höger är en fanjunkare (Stabsfeldwebel) och till vänster en sergeant (Feldwebel). Den tyska armén under det andra världskriget uppmuntrade och belönade att soldater tog personligt initiativ, detta stod i stark kontrast till deras brittiska och sovjetiska motståndare. Det var inte enbart officerare och underofficerare som var införstådda med hur striden skulle utkämpas, alla soldater i en tysk skyttegrupp visste vad målet med striden var. I den sovjetiska armén kunde personligt initiativ innebära fängelse eller avrättning om det ledde till förlust i strid. Den brittiska armén lade vikt vid officers-skapet och de vanliga skyttesoldaterna var ofta ovetandes om stridens innebörd och det övergripande målet. Detta gav tyskarna ett markant övertag i strid. Samma kontraster finns kvar i olika försvarsmakter världen över även i nutid.

Manskapet är lika viktigt som ledarskapet. Soldater med stridsutbildning har mycket större chanser att vinna en strid än soldater utan. Det finns ett talesätt som säger att: "svett som spenderas i fred - sparar blod i krig".

Att öva för strid är av yttersta vikt, allting måste sitta i muskelminnet hos de soldater som skall utkämpa strid. Detta för att det inte skall uppstå uppehåll på grund av rädslor eller ovetskap om vad som måste utföras. Så länge man agerar på reflex och utbildning hinner man inte begrunda rädslor.

Dock finns det ingenting som kan ersätta verklig stridserfarenhet. Inte alltför sällan har det hänt att officerare som är bildade inom stridsteknik och taktik saknar den erfarenhet som skyttesoldaterna de skall leda innehar. Verkligheten ser ofta mycket annorlunda ut än den teori som lärs ut i officersskolor.

Modern krigföring kräver mer krigsmateriel än någonsin tidigare. Försörjningslinjer är därför av yttersta vikt för att kunna bedriva krig. Detta utgör en stor svaghet hos alla stridande då en fiende kan störa eller strypa försörjning till motståndarens förband. Det har hänt mer än en gång i krigshistorien att förband omringas och sedan enkelt nedkämpas tack vare att dessa inte kan försörjas. Krig är ofta en enda stor kamp om logistik. Optimalt behöver varje soldat tre mål mat om dagen. Snabbt räknat krävs det att man transporterar runt 92 ton mat för att försörja en brigad som består av drygt 4 400 man under en vecka. Sedan tillkommer vatten, reservdelar, ammunition och annat som förbrukas i strid. En amerikansk pansarbrigad transporerar själv över 700 000 liter bränsle och fordonen måste tankas ungefär var 12 timme under normala förhållanden. Detta innebär att en pansarbrigad av denna typ kostar runt 68 000 dollar per 1,5 km den färdas.
Bild: Romeo Gacad/Getty Images, Irak 2003.

Inget krig kan utkämpas utan krigsmateriel. Soldater behöver mer än gevär, ammunition, reservdelar och stridsvagnar för att utkämpa strider. Mat, vatten och kläder är minst lika viktiga. Detta får man aldrig glömma. Försörjningslinjer måste säkras till alla förband för att soldaterna skall kunna utföra sina uppgifter.

Den som planerar militära företag utan att betänka de eventuella problem som kan uppstå med försörjning av sina förband kommer säkerligen att stöta på svårigheter att utföra sin uppgift.

Försörjelslinjer är stridsförbandens livlina och livsnerv. Det finns gott om exempel inom krigshistorien där strider eller krig har förlorats på grund av bristande logistik.

 

Kommentera här: