Krig med Nordkorea: ett realistiskt alternativ?
Ett krig mellan Nordkorea, USA och dess allierade är inte helt otänkbart; osannolikt – men inte omöjligt. Dock skulle detta krig innebära stora svårigheter för angriparen. Stora delar av den norra Koreahalvön består av berg och bergspass, svår terräng att strida i även för en modern armé. Det smått ironiska med det hela är att den militära och teknologiska överlägsenhet som den amerikanska försvarsmakten förlitar sig på skulle komma att bli dess egen svaghet. Även om det till synes skulle bli ett, i ordets mening, konventionellt krig (d.v.s. ett krig mellan två arméer tillhörande statsmakter) skulle den amerikanska överlägsenheten att skapa ett stort gap mellan de två sidorna. Detta skulle inom tid leda till att den nordkoreanska sidan kommer att bli tvingad att övergå till okonventionell krigsföring för att försöka utjämna underlägsenheten. Precis som Viet Cong, den nordvietnamesiska armén, talibanerna och även den Islamiska staten har gjort.
Topografisk karta över den norra delen av Koreahalvön med Nordkorea i mitten. Det går enkelt att se den mycket bergiga terräng som utgör en stor del av landet.
Den nordkoreanska sidan har tre stora fördelar gentemot sin tänkta fiende. Den första är terrängen; stora berg skapar flaskhalsar i form av bergspass och en fiende som måste strida i uppförsbacke har en klar nackdel. Detta bör stå klart för det amerikanska ledarskapet med tanke på att samma storts terräng har skapat problem i Afghanistan. Den andra fördelen är att den nordkoreanska armén har stor erfarenhet av gerillakrigsföring. Så sent som 2004 tränade nordkoreanska instruktörer Hezbollah i denna typ av krigsföring, vilken två år senare kom att användas med framgång under Libanonkriget. Den kommunistiske ledaren Mao Tse Tsung är välkänd för att ha skrivit ”bibeln” för gerillakrigsföring under 1930- och 1940-talet. Det är mycket troligt att denna har fångat den ideologiskt sammanknutna nordkoreanska arméns hjärta. När man kopplar ihop detta med en terräng som enbart gagnar en försvarare; får man ett företag som potentiellt kan komma att bli mycket kostsamt för en angripare.
Den tredje fördelen är det nordkoreanska folket själva. Sedan barnsben lärs nordkoreaner att USA är den stora fienden i världen. Så har det varit sedan 1950-talet och det är fortfarande lika aktuellt nu som då. Ett angrepp av ärkefienden skulle troligtvis enbart förstärka denna tro. För delar av befolkningen är Kim Jong-Un en gudalik symbol likt vad kejsare Hirohito var för den japanska befolkningen under det andra världskriget. Troligtvis skulle, i alla fall delar av, den nordkoreanska staten bjuda på ett hårt motstånd. Kanske skulle detta kunna bli en blodig återupprepning av de stora förlusterna som USA led i kriget mot Japan i Stilla havet under det andra världskriget. En parallell kan dras till det kriget då den japanska försvarsmakten, i krigets slutskede, befann sig i ett underläge och ofta förskansade sig i grottor och berg. Många gånger stred de till siste man och de amerikanska styrkorna fick utkämpa mycket svåra och kostsamma strider. Nordkorea har också en av de största arméerna i världen; teoretiskt kan cirka 7,6 miljoner man kallas in för tjänstgöring i händelse av krig.
Sattelitbild över en nordkoreansk artilleriställning. Det finns ett antal grottöppningar som i detta fall måste anses vara typiska för att dölja artilleri- och raketpjäser, samt dess personal, utom insats.
Att, likt USA, förlita sig på sitt flygvapen och flotta är ett historiskt misstag. Det finns en övertro på att flyget kan bomba fienden till att ge upp. Detta är dock ett koncept som fungerar dåligt i verkligheten. Nordkorea har gott om berg och det finns sannolikt tusentals ingrävda värn i bergen som inte kan bekämpas med varken robotar eller bomber. Som i alla krig så måste det finnas soldater på marken som kan inta och hålla mark. Ingen teknologisk utveckling kommer någonsin att kunna ersätta detta – det har varit ett konstant faktum så länge som människan har krigat. Även om den USA-ledda sidan skulle slå ut den nordkoreanska regimen skulle det krävas en fortsatt närvaro av den segrande krigsmakten. Hur skulle den nya koreanska staten komma att se ut? Det skulle knappast gå att omvända den nordkoreanska befolkningen över en natt, inte heller skulle man kunna bygga en demokratisk och en ekonomiskt stabil statsmakt på samma korta tid. Det skulle bli ett långtgående och troligtvis ett ekonomiskt kostsamt projekt för den segrande sidan. Återigen är nutida Afghanistan och Irak smärtsamma exempel på just detta.
Hur skulle den Sydkoreanska befolkningen ställa sig till ett återförenande av de båda staterna? Med tanke på de stora sociala, ideologiska och socioekonomiska skillnaderna är det föga troligt att det skulle bli en snabb och smidig övergång. Ett potentiellt krig med Nordkorea kommer att innebära ett stort problem för Trump-administrationen oavsett utgång. Det är också tveksamt att den amerikanska befolkningen skulle ställa sig positivt till ytterligare ett Vietnam, Irak eller Afghanistan. Krig som redan har bekostat den amerikanska staten stora pengar och många människoliv. Inte heller är det troligt att Kina eller Ryssland, båda nära grannar med Nordkorea, skulle uppskatta ett krig på Koreahalvön.
Om ett krig bryter ut kommer det kanske inte enbart att innebära ett slut för den nordkoreanska regimen – utan kanske även för den amerikanska.
Vad tror du, kommer ett krig att bryta ut och hur tror du att framtiden kommer att se ut för en ny koreansk stat?