krigsvetenskap.blogg.se

När det kommer till Sverige och säkerhetspolitik så måste ubåtskränkningarna under 1970- och 1980-talet anses vara de viktigaste händelserna från det kalla kriget. De är enligt min mening även de viktigaste händelserna i svensk säkerhetspolitisk historia i modern tid.

Den så kallade Ubåtsfrågan, huruvida det faktiskt förekom främmande undervattensverksamhet i svenska territorialvatten, är en fråga som mig personligen ligger varmt om hjärtat. Trots att jag inte växte upp under hotet av ett tredje världskrig, eller ens egentligen under den tid då de påstådda kränkningarna var ett faktum, så tycker jag mig kunna ta på den där känslan som måste ha funnits under tiden.

Ubåtsfrågan är inte endast ett gäckande mysterium utan även av vikt för den tid vi lever i idag.

Ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982 väckte stor uppståndelse världen över. Hundratals utländska journalister flockades till Stockholms skärgård för att ta del av det svenska Försvarets försök att fånga inkräktande ubåtar. Jakten ledde dock inte till att någon ubåt tvingades till ytan. Vad som egentligen hände i Hårsfjärden är en av de frågor som fortfarande inte har besvarats till fullo. Foto: Örjan Björkdahl, TT Nyhetsbyrån (tidigare Scanpix)

 

Fanns Det Någonsin Några Ubåtar?

Få är de saker som har polariserat det svenska samhället till den grad som just Ubåtsfrågan. Det är ett ämne som väcker starka åsikter och känslor även i vår egen tid. Den ena sidan är fast övertygad om att det aldrig rörde sig om några kränkande ubåtar, medan den andra sidan är övertygad om att det inte enbart rörde sig om ubåtar utan även att dessa var sovjetiska.

Jag är av den bestämda uppfattningen om att nationalitetsbestämmandet på ubåtarna har tagit alltför stor plats i debatten och har till viss del överskuggat andra, mer viktiga frågor.

För att det har förekommit kränkningar och främmande undervattensverksamhet i svenska territorialvatten är något som har bekräftats, inte enbart av det svenska Försvaret, utan även av regeringen tre tillsatta ubåtskommissioner. Det finns tusentals rapporter och observationer om kränkningar och misstänkt undervattensverksamhet, bevisen finns där för den som verkligen vill se. Detta är en fråga som redan är besvarad.

Det politiska ledarskapet, här genom Ubåtsskyddskommissionen, framförde ett tydligt budskap att det handlade om inkräktande ubåtar och att de kom ifrån Sovjetunionen. Det påstods även att det aldrig hade skett några avsiktliga eller oavsiktliga kränkningar av svenskt territorialvatten av ubåtar tillhörande NATO. Något som senare skulle visa sig vara en ren lögn. Hur mycket visste egentligen den svenska regeringen om kränkningarna?  Foto: Roger Turesson, Expressen, 1983

 

På Känsligt Territorium

Incidenten i Hårsfjärden och i Karlskronas inre skärgård, 1982 och 1984 respektive, står som de absolut bästa exemplen på ubåtsjakt under det kalla kriget. Men det har varit svårt för det svenska Försvaret att övertyga allmänheten och ibland även det politiska ledarskapet, om att det faktiskt handlade om inkräktare i svenska vatten.

Dessa två incidenter är också högst anmärkningsvärda eftersom Försvaret använde sig av verkanseld för att bekämpa främmande ubåt. Trots att detta hade skett tidigare så var dessa två incidenter av en annan kaliber. Inte enbart handlade det om kränkningar av svenskt territorialvatten utan även av mycket känsliga militära skyddsområden.

Ryska dykare ur Marina Spetsnaz-förband (specialförband med inriktning på bland annat sabotage och okonventionell krigsföring). Dessa har en lång historik av att operera i de vatten som utgör Östersjön. Dessa sades också ligga bakom många av de observationer och kränkningar som inträffade i svenska territorialvatten under det kalla kriget. Men varför var de här? Handlade det enbart om krigsförberedelser och underrättelseinhämtning, eller fanns det också ett annat budskap med kränkningarna? Foto: V. Pliska, 2012.

 

Varför Är Det Så Viktigt?

De militära insatserna mot påstådda kränkningar lämnade i dessa fall också efter sig en stor mängd frågetecken. För någon ubåt lyckades Försvaret aldrig visa upp och en del utav den tekniska bevisningen har i efterhand visat sig vara felaktig eller är fortfarande belagd med sekretess.

Ubåtsfrågan är inte alltid ett enkelt ämne att röra sig i. Det handlar om underrättelseverksamhet, en värld som av sin natur är dold och som befinner sig i en gråzon. Det är min åsikt att den svenska neutralitetspolitiken under det kalla kriget hade en stor roll att spela i vad som skedde i svenska territorialvatten. För även denna befann sig i en gråzon och är fortfarande idag svår att definiera.

Frågan vi kanske vill ställa oss, så här över 30 år senare, är: spelar det någon roll?

I min mening är kränkningar av territorialgränser och sabotage riktat emot statsviktiga funktioner på detta sätt av yttersta vikt. Det är inte enbart ett hot emot Sveriges nationella suveränitet utan även emot den demokrati som vi håller kär.

Kränkningar av dessa slag har ju även följt med oss in i nutiden.

En tydlig bild av hur Sveriges geografiska läge kom att utgöra en gräns mellan Öst och Väst. Trots den svenska väpnade neutraliteten och vår alliansfrihet så spelades det friskt under täcket med NATO. Hur långt sträckte sig detta samarbete och hur mycket visste egentligen Sovjetunionen om detta? Karta: San Jose, 2008, Wikimedia

 

Detta får bli en inledande artikel i en serie som kommer att behandla Ubåtsfrågan med ett speciellt fokus på incidenterna i Hårsfjärden och i Karlskronas skärgård under 1980-talet.

Vi skall ta en titt på de inneboende svårigheterna med att jaga ubåt och lämna nationalitetsbestämmandet på inkräktarna därhän för att istället syna den svenska neutralitetspolitiken under denna tid.

Det har ju på senare tid visat sig att Sverige har varit allt annat än neutrala under den ideologiska kampen stormakterna emellan, helt i enlighet med hur vår politiska inställning såg ut under det andra världskriget.

Kan det vara så att den främmande undervattensverksamheten som bedrevs i svenska vatten hade ett djupare budskap? Handlade det kanske om mer än endast underrättelseinhämtning och krigsförberedelser?